Klockan var 22.00 och jag bestämde mig för att ta en liten promenad. Ibland undrar man själv varför man gör vissa saker och ibland undrar andra. Idag var jag helt hundra på varför jag gick ut även om det verkade lite konstigt i andras ögon.
Natten var ung och solen hade inte gått ner ännu. Visst är det underbart med sen våren eller tidig höst när man kan gå ute och det är lite små ruggit men inte kallt. Jag älskar när det är sådant väder och jag började min vandring i skymningen utlängs med ett stråk som jag gått så många gånger som barn och som jag mindes väl.
Mitt mål var att besöka en plats som jag säkert inte varit på under 10 år och som jag minns varm i mitt hjärta som en riktigt mysig plats. Det var mitt lilla gömnställe som barn, ligger inte allt för långt ifrån mitt barndomshem men tillräckligt för att jag skulle känna mig fri och kunna njuta av lugnet.
Fåglarna sjöng på vårens melodi och jag fick en sådan där härlig känsla i magen så det spritter till så att säga.
För att komma till min plats behöver man gå på ett antal stigar och det gäller att hålla tungan rätt i mun och välja rätt stig, och idag var inte riktigt min dag för att leta så jag hittade faktiskt inte dit. Men jag är inte olycklig för det.
Min stig ledde mig ut på en liten led som tog mig ner till golfbanan där jag stod länge och väl och spejade ut över nejderna. Det var så vackert så om jag bara hade kunnat hade jag målat en tavla. Jag skall försöka att beskriva. Då det var en golfbana var det gott om gräs, och jag stod i en sluttning ner från ett kalhygge och såg ner i dalen. Längs ner ligger det en vatten källa jag tror det är en bäck och i denna växer det några låga träd. Idag så låg det en låg dimma över bäcken som gjorde att det såg ut som träden stack upp ur ett täcke. Bakom ligger det en enkel skogsridå och ovanför var en underbart vacker himmel i regnbågens alla färger. Eller iaf i många olika toner av rött och blått.
Jag stod där säkert i 20 minuter och försökte fånga detta ögonblick på bild med min kamera. Har inte gått igenom bilderna ännu men jag är skeptisk till att det blir bra. Antingen har jag så bra mörker seende att jag ser mer än andra och någon som gått med mig kanske bara tyckt det vart bäckmörkt men kameran ville inte fånga den bilden jag beskrev ovan.
På ett sätt var det rätt skönt att gå själv och njuta av naturens ljud och bara vara och samla sina tankar och även finna några nya. Det slog mig efter ett tag att det hade varit underbart att dela detta ögonblick med någon. Är osäker om jag kommer hitta någon som njuter av en "sval" vår, eller höst natt. men vem vet den personen kanske finns.
Jag fortsatte min tur förbi stallet och njöt av de många sommar dofter som spred sig. Sommar, sol och koskit i hagen är en sak men visst är det trevligt med landet ibland. Tidigare i mitt liv har jag varit lite anti till att man kallar kungsbacka landet men nu när man börjar bli med åren så inser man att det är landet nära staden och då är det faktiskt helt okay.
Mitt mål här i livet är nog att bosätta mig i Kungsbacka när allt kommer omkring. Jag har alldeles för stor förkärlek till västkusten i sig och Kungsbacka specifikt för att inte längta hem när jag väl är här.
Nu när jag är tillbaka njuter jag ännu och det skall bli så skönt att lägga sig och sova. Inte för att jag är trött utan för att mina batterier är laddade. Det finns inget jag inte kan göra nu känns det som. Hoppas verkligen att om ni tar er tiden att läsa detta inlägget att ni då också tar er tiden att stanna upp och känna efter. Öppna fönstret, sticka ut nästan och njuta av sommaren som är påväg. Sköt om er.
Chip Chip!
3 maj 2008
15 februari 2008
Underjorden
Vissa saker måste man bara uppleva någon gång i livet.
Idag hade jag planerat att åka till Göteborg och besöka ett övergivet militärt bergrum. Detta visade sig snabbt vara något mycket mer intressant än vad det låter. För er som känner till "Darkness falls" från DAOC, och vet hur jag kände mig första gången jag såg detta magnifika bergrum. Så skulle ni mycket väl kunna tänka er in i hur jag kände mig idag. Jag spenderade otaliga timmar i DAOC i olika dungeons och trivdes som en fisk i vattnet och jag har haft massor av roliga upplevelser tillsammans med människor från hela europa i dessa. Tänk er att leva er in i dessa ljuva minnen men samtidigt veta att detta är verkligt. Det finns verkligen en plats som är minst lika häftig som det spel jag spelade när jag var yngre.
Vi gick ner längs med en mycket stor gång. Och det som var väldigt intressant var att det utomhus var runt 0 gradigt och inne i denna gång var det några plusgrader. Man skulle till och med säga att det var varmt. Det immade på glasögonen en bra stund så det var helt omöjligt att se vart man gick.
Vi kom fram till ett kors långt där nere där det hade samlats en massa vatten och de som varit där nere tidigare visste att man behövde en båt för att ta sig hela vägen dit vi skulle. Men vi visste inte exakt vilken riktning eller vilken gång som vi skulle in i så lite detektiv arbete var vi tvunga att genomgå. Vi lade fram plast så vi hade en arbetsyta och sedan började vi montera våran båt. En vanlig gummi båt för 2 vuxna som skulle passa mycket väl till pass för detta ändamål. När vi blåste upp det sista som var ringen runt båten så gick gummit runt ventilen sönder i en extremt hög smäll så det ekade i väggarna en bra stund efteråt.
Samtidigt som luften gick ur båten så gick luften lite ur våran glädje. Mycket tråkigt nederlag men vi rykte snabbt upp oss och bestämde oss för att åka vidare och se om vi inte kunde hitta någon annan.
Nästa anhalt blev en övergiven industri lokal, troligtvis ett gammalt värmeverk. Det såg ut som vissa gäng hade hållt till runt lokalen då det var ganska mycket klotter. Sedan var detta troligtvis en romatisk plats också för det var mycket ljus utplacerade på ett sådant vis att man kunde tro att folk hade gått dit för att äta en picnik med sina närmaste.
Planen var att ta sig in i byggnaden men efter vi rekat och gått runt byggnaden från olika håll och insett att de håligheter som folk tidigare hade tagit sig in i hade svetsats igen och den bro man brukade gå över hade polisen eller securitas satt upp ett staket för så vi kunde inte genomföra denna heller.
Nu började det bli lite idé torka men vi kom fram till att Eriksberg är en riktigt häftig plats och dockan är ganska känd. Det folk inte känner till är kanske hur mycket gångar som finns inne i betongen under dockan. Så vi åkte dit och gick ner längs inuti dockan och sedan in i en av gångarna som ledde vidare till en stål dörr och sedan in i ytterligare en gång. Denna gången var mycket smal och på ena sidan gick ett gigantiskt rör och på andra sidan gick en kabel gata. Vi följde gången tills vi kom fram till en elcentral som troligtvis låg någonstans på mitten av dockan och kan mycket väl ha använts för att driva de system som detta gigantiska byggnadsverk inhyste. När jag gick runt där och mös så fick jag ytterligare en sådan där intressant insikt. Om man hade breddat gången så kunde detta mycket väl gämföras med något gammalt hedeligt shoot em up spel som Half-life eller quake. Troligtvis har någon sett liknade gångar och efter apat.
Nu började kvällen leda mot sitt slut och en av oss begav sig hemåt men resten gick vidare för att ta en sista cache. Denna cache byggde på att man gick in i en tunnel som tågen går genom för att hitta en ledtråd till vart den slutgiltiga cachen låg. När vi väl smygit in bakom en industri lokal och ytterligare in i ett berg i en smal gång som ledde ner till något rum med stora sten pelare i mitten. Mycket underligt men man skulle kunna beskriva det som ett kvadratisk rum med 8 gångar som gick i ett "grid" mönster. Och längst med den ena gången gick två giganstiska rör och från dessa ledde det ner 14 mindre rör som troligtvis en gång varit kopplade till någon sorts utrustning.
Mycket spännade plats och när vi vid ett tillfälle såg hur någon (peter) kastade ut en nödfakla på golvet i mitten av en av gångarna så började jag leva mig in i platsen och fick en känsla av dejavu igen. Plötsligt kände jag att när som helst skulle en Antlion kunna attakera mig ifrån den gången. Dvs vi hade hittat en plats som var så identiskt till Half-Life 2 Episode 2, "The Pit" att jag nästan trodde jag var där.
Det jag har njutit av idag är att jag besökt platser som jag inte trodde existerade och upplevt saker som verkligen är unika och ytterst få människor tagit möjligheten att göra eller haft intresset av att göra. Jag är en geek och de har gjort att jag verkligen njutit av dessa upplevelser.
Jag ser verkligen fram emot vidare geocaching. Det har blivit mycket av detta in på det nya året och jag hoppas verkligen att det kommer fortsätta då det verkligen är intressant, roligt och oftast spännande.
Imorgon skall vi reklamera båten och eventuellt göra ett nytt försök. Så "stay tuned" *ler*
Chip Chip
Idag hade jag planerat att åka till Göteborg och besöka ett övergivet militärt bergrum. Detta visade sig snabbt vara något mycket mer intressant än vad det låter. För er som känner till "Darkness falls" från DAOC, och vet hur jag kände mig första gången jag såg detta magnifika bergrum. Så skulle ni mycket väl kunna tänka er in i hur jag kände mig idag. Jag spenderade otaliga timmar i DAOC i olika dungeons och trivdes som en fisk i vattnet och jag har haft massor av roliga upplevelser tillsammans med människor från hela europa i dessa. Tänk er att leva er in i dessa ljuva minnen men samtidigt veta att detta är verkligt. Det finns verkligen en plats som är minst lika häftig som det spel jag spelade när jag var yngre.
Vi gick ner längs med en mycket stor gång. Och det som var väldigt intressant var att det utomhus var runt 0 gradigt och inne i denna gång var det några plusgrader. Man skulle till och med säga att det var varmt. Det immade på glasögonen en bra stund så det var helt omöjligt att se vart man gick.
Vi kom fram till ett kors långt där nere där det hade samlats en massa vatten och de som varit där nere tidigare visste att man behövde en båt för att ta sig hela vägen dit vi skulle. Men vi visste inte exakt vilken riktning eller vilken gång som vi skulle in i så lite detektiv arbete var vi tvunga att genomgå. Vi lade fram plast så vi hade en arbetsyta och sedan började vi montera våran båt. En vanlig gummi båt för 2 vuxna som skulle passa mycket väl till pass för detta ändamål. När vi blåste upp det sista som var ringen runt båten så gick gummit runt ventilen sönder i en extremt hög smäll så det ekade i väggarna en bra stund efteråt.
Samtidigt som luften gick ur båten så gick luften lite ur våran glädje. Mycket tråkigt nederlag men vi rykte snabbt upp oss och bestämde oss för att åka vidare och se om vi inte kunde hitta någon annan.
Nästa anhalt blev en övergiven industri lokal, troligtvis ett gammalt värmeverk. Det såg ut som vissa gäng hade hållt till runt lokalen då det var ganska mycket klotter. Sedan var detta troligtvis en romatisk plats också för det var mycket ljus utplacerade på ett sådant vis att man kunde tro att folk hade gått dit för att äta en picnik med sina närmaste.
Planen var att ta sig in i byggnaden men efter vi rekat och gått runt byggnaden från olika håll och insett att de håligheter som folk tidigare hade tagit sig in i hade svetsats igen och den bro man brukade gå över hade polisen eller securitas satt upp ett staket för så vi kunde inte genomföra denna heller.
Nu började det bli lite idé torka men vi kom fram till att Eriksberg är en riktigt häftig plats och dockan är ganska känd. Det folk inte känner till är kanske hur mycket gångar som finns inne i betongen under dockan. Så vi åkte dit och gick ner längs inuti dockan och sedan in i en av gångarna som ledde vidare till en stål dörr och sedan in i ytterligare en gång. Denna gången var mycket smal och på ena sidan gick ett gigantiskt rör och på andra sidan gick en kabel gata. Vi följde gången tills vi kom fram till en elcentral som troligtvis låg någonstans på mitten av dockan och kan mycket väl ha använts för att driva de system som detta gigantiska byggnadsverk inhyste. När jag gick runt där och mös så fick jag ytterligare en sådan där intressant insikt. Om man hade breddat gången så kunde detta mycket väl gämföras med något gammalt hedeligt shoot em up spel som Half-life eller quake. Troligtvis har någon sett liknade gångar och efter apat.
Nu började kvällen leda mot sitt slut och en av oss begav sig hemåt men resten gick vidare för att ta en sista cache. Denna cache byggde på att man gick in i en tunnel som tågen går genom för att hitta en ledtråd till vart den slutgiltiga cachen låg. När vi väl smygit in bakom en industri lokal och ytterligare in i ett berg i en smal gång som ledde ner till något rum med stora sten pelare i mitten. Mycket underligt men man skulle kunna beskriva det som ett kvadratisk rum med 8 gångar som gick i ett "grid" mönster. Och längst med den ena gången gick två giganstiska rör och från dessa ledde det ner 14 mindre rör som troligtvis en gång varit kopplade till någon sorts utrustning.
Mycket spännade plats och när vi vid ett tillfälle såg hur någon (peter) kastade ut en nödfakla på golvet i mitten av en av gångarna så började jag leva mig in i platsen och fick en känsla av dejavu igen. Plötsligt kände jag att när som helst skulle en Antlion kunna attakera mig ifrån den gången. Dvs vi hade hittat en plats som var så identiskt till Half-Life 2 Episode 2, "The Pit" att jag nästan trodde jag var där.
Det jag har njutit av idag är att jag besökt platser som jag inte trodde existerade och upplevt saker som verkligen är unika och ytterst få människor tagit möjligheten att göra eller haft intresset av att göra. Jag är en geek och de har gjort att jag verkligen njutit av dessa upplevelser.
Jag ser verkligen fram emot vidare geocaching. Det har blivit mycket av detta in på det nya året och jag hoppas verkligen att det kommer fortsätta då det verkligen är intressant, roligt och oftast spännande.
Imorgon skall vi reklamera båten och eventuellt göra ett nytt försök. Så "stay tuned" *ler*
Chip Chip
9 december 2007
Rotterdam #2
Festen var mycket intressant. Holland är ett intressant land med många olika kulturer och det visade denna fest minst sagt. Jag räknade det till åtminstone 13 olika talade språk och då räknade jag inte in Klingon som en språk studerande tydligen kunde flytande. Det är mycket intressant att lyssna på olika språk och märka de små skillnadena och också de stora. Men när det gäller hollänska så är det närmare vårt modersmål än vad vi tror. Jag kunde inte förstå vad de sa men jag kunde förstå stora delar och många ord passade in i svenskan perfekt.
Jag fick även talat med en mycket sympatisk herre som hade god koll på vad som var sevärt i holland men han hade bara besökt amsterdam 1 gång. Tänka sig att leva i nära 40 år i ett land och inte besöka huvudstaden fler gånger. Jag skall nog dock inte tala då jag inte varit i stockholm så överdrivet många gånger. Men enligt denna man så kunde man få minst lika mycket av den hollänska andan genom att gå ut och besöka en av de många festivaler och karnivaler som hålls ofta i Rotterdam. Det finns även en underbar ost mässa och sedan får man inte glömma att besöka hamnen i Rotterdam. Sen om man har gjort detta då kan man besöka Amsterdam för denna stad har en speciell atmosfär och känsla. Då vi bara var där över en helg så fick vi aldrig tillfälle att vandra runt så vi skall passa på att ta en vecka till i detta mysteriska land.
Resan hem var mycket trevlig men vi var mycket trötta efter en hård resa. En av de roligare incidenterna var dock när vi fick "panik" i münchen för att vi inte skulle hinna med planet. Vi hade 5 min på oss och vi gick av planet åkte buss i 5 minuter och sedan joggade igenom vänthallen och checkade in och åkte buss i ytterligare 5 minuter för att sedan gå på exakt samma plan. *garv*
Jag fick även talat med en mycket sympatisk herre som hade god koll på vad som var sevärt i holland men han hade bara besökt amsterdam 1 gång. Tänka sig att leva i nära 40 år i ett land och inte besöka huvudstaden fler gånger. Jag skall nog dock inte tala då jag inte varit i stockholm så överdrivet många gånger. Men enligt denna man så kunde man få minst lika mycket av den hollänska andan genom att gå ut och besöka en av de många festivaler och karnivaler som hålls ofta i Rotterdam. Det finns även en underbar ost mässa och sedan får man inte glömma att besöka hamnen i Rotterdam. Sen om man har gjort detta då kan man besöka Amsterdam för denna stad har en speciell atmosfär och känsla. Då vi bara var där över en helg så fick vi aldrig tillfälle att vandra runt så vi skall passa på att ta en vecka till i detta mysteriska land.
Resan hem var mycket trevlig men vi var mycket trötta efter en hård resa. En av de roligare incidenterna var dock när vi fick "panik" i münchen för att vi inte skulle hinna med planet. Vi hade 5 min på oss och vi gick av planet åkte buss i 5 minuter och sedan joggade igenom vänthallen och checkade in och åkte buss i ytterligare 5 minuter för att sedan gå på exakt samma plan. *garv*
8 december 2007
Amsterdam/Rotterdam #1 & Sonja Aldén
December kommer bli en hektisk månad samtidigt som jag får en lugn jul så det blir mycket runt om. 3 resor med denna inräknad. Sitter förnärvarande hemma hos en ny 30åring nere i Rotterdam.
Började morgonen med att studsa upp kl 04.00 och äta en enkel frukost. Iväg till landvetter och Amex är så smidigt då man beställer biljetter så laddar de biljetterna på kortet och man gör precis som biomaten. Och med inget bagage så kliver man bara rätt in i boarding area.
Slå sig ner i god tid och vänta på att Expresso House skall öppna så man får sig sin morgon fix. Inte för att kaffet är extremt gott på EH men det funkar och det behövdes för att vi skulle vara vakna hela resan.
Enkelt räknat borde man ha lärt sig vid det här laget. Men vad är egna regler bra för när man inte ens följer dem själv. Har sagt till mig själv att inte ta emot något som serveras i en plåtbruk. Tidigare har det blivit illamående till magsjuka. Men man tror ju på SAS att de skall ha lite stil så man tar emot vattnet med gott mod. Men det gjorde mig illamående ytterligare en gång och landningen gjorde möjligen inte saken bättre. Jag tyckte inte det var så farligt men några som satt längre fram kunde inte hålla frukosten nere.
Snabblandning i Köpenhamn och ett mycket konstigt luktande grönt te. Den enklaste beskrivningen skulle vara tvättstuga men jag vet faktiskt inte vart jag har känt doften förut. Teet smakade dock himmelskt och lättade lite på stämningen.
I Amsterdam fick vi lite tid att gå runt och kika men mestadels av tiden åts upp av att springa över hela terminalen till Tågstationen. Där slog vi oss ner och andades en stund. Jag är lite adhoc i personligheten och brukar inte oroa mig. Ytterst sällan kommer man till ett ställe där infrastrukturen är helt ute. Men min vänn hade planerat våran resa in i minsta detalj. Jag skulle gått min egen väg och åkt med ett tåg som passat mig och tittat mig lite mer runt men samtidigt så fick jag se en hel del när vi kom fram.
Rotterdam..... Efter lite letande hittade vi Nicholas som inte förstod vilket håll vi hade gått av tågstationen. Vi gick in i Alexandrium som låg i denna lilla stadsdelen men det var ett mysigt ställe ungefär som femman hemma. Många fina butiker och en del att titta på. Kulturen är lite annorlunda vilket märks speciellt på att kvinnor som delar ut bochyrer i kulvertar är upp klädda i kort tjol, högklackat och gärna i företagets färger åtsittande och gärna med en stor logo också. Mycket prydligt och inte som vanliga reklam utdelare hemma som har på sig det de har till vardas.
Sedan bara i holland mig vetligen kan man krypa in på ett kafe och beställa in en vanlig macciato. Och vad kommer in om inte alla mina tre största njutningar. En underbar mörk chocklad. En whiskey shot med grädde över och så macciaton som var utsökt tillsammans med chokladen.
Sist men inte minst så har jag funnit Sonja Aldén. Min vänn hade lyssnat sönder hennes album och jag tänkte att jag inte fick vara sämre så jag bad honom skicka över dem med blåtand. Tog en tågresa att skicka dem men hittills måste jag säga att jag är mycket imponerad. Inte bara musiken som är harmonisk och verkligen vacker. Det är så man får tårar, och texterna träffar en precis rätt. Man blir glad och i vissa partier lycklig. Det negativa är att jag nu har i min ägo en digitalkopia. Och då jag uppskattar hennes musik så vill jag gärna ge tillbaka till henne så hon kan fortsätta att sprida glädje. Hur gör man då detta på ett bra sätt utan att få något tillbaka. Köpa skivan är det enklaste men då ger man inte så mycket pengar utan mest till de som tillverkar plastbitarna. Gå på konsert är lockande men då får man så mycket tillbaka att man igentligen inte ger något. Önskar att man kunde leta upp hennes bankkonto och bara kasta över en bunta pengar. Nåja IT samhället har gått framåt och vissa artister har paypal konto så vi får se vart det slutar.
Började morgonen med att studsa upp kl 04.00 och äta en enkel frukost. Iväg till landvetter och Amex är så smidigt då man beställer biljetter så laddar de biljetterna på kortet och man gör precis som biomaten. Och med inget bagage så kliver man bara rätt in i boarding area.
Slå sig ner i god tid och vänta på att Expresso House skall öppna så man får sig sin morgon fix. Inte för att kaffet är extremt gott på EH men det funkar och det behövdes för att vi skulle vara vakna hela resan.
Enkelt räknat borde man ha lärt sig vid det här laget. Men vad är egna regler bra för när man inte ens följer dem själv. Har sagt till mig själv att inte ta emot något som serveras i en plåtbruk. Tidigare har det blivit illamående till magsjuka. Men man tror ju på SAS att de skall ha lite stil så man tar emot vattnet med gott mod. Men det gjorde mig illamående ytterligare en gång och landningen gjorde möjligen inte saken bättre. Jag tyckte inte det var så farligt men några som satt längre fram kunde inte hålla frukosten nere.
Snabblandning i Köpenhamn och ett mycket konstigt luktande grönt te. Den enklaste beskrivningen skulle vara tvättstuga men jag vet faktiskt inte vart jag har känt doften förut. Teet smakade dock himmelskt och lättade lite på stämningen.
I Amsterdam fick vi lite tid att gå runt och kika men mestadels av tiden åts upp av att springa över hela terminalen till Tågstationen. Där slog vi oss ner och andades en stund. Jag är lite adhoc i personligheten och brukar inte oroa mig. Ytterst sällan kommer man till ett ställe där infrastrukturen är helt ute. Men min vänn hade planerat våran resa in i minsta detalj. Jag skulle gått min egen väg och åkt med ett tåg som passat mig och tittat mig lite mer runt men samtidigt så fick jag se en hel del när vi kom fram.
Rotterdam..... Efter lite letande hittade vi Nicholas som inte förstod vilket håll vi hade gått av tågstationen. Vi gick in i Alexandrium som låg i denna lilla stadsdelen men det var ett mysigt ställe ungefär som femman hemma. Många fina butiker och en del att titta på. Kulturen är lite annorlunda vilket märks speciellt på att kvinnor som delar ut bochyrer i kulvertar är upp klädda i kort tjol, högklackat och gärna i företagets färger åtsittande och gärna med en stor logo också. Mycket prydligt och inte som vanliga reklam utdelare hemma som har på sig det de har till vardas.
Sedan bara i holland mig vetligen kan man krypa in på ett kafe och beställa in en vanlig macciato. Och vad kommer in om inte alla mina tre största njutningar. En underbar mörk chocklad. En whiskey shot med grädde över och så macciaton som var utsökt tillsammans med chokladen.
Sist men inte minst så har jag funnit Sonja Aldén. Min vänn hade lyssnat sönder hennes album och jag tänkte att jag inte fick vara sämre så jag bad honom skicka över dem med blåtand. Tog en tågresa att skicka dem men hittills måste jag säga att jag är mycket imponerad. Inte bara musiken som är harmonisk och verkligen vacker. Det är så man får tårar, och texterna träffar en precis rätt. Man blir glad och i vissa partier lycklig. Det negativa är att jag nu har i min ägo en digitalkopia. Och då jag uppskattar hennes musik så vill jag gärna ge tillbaka till henne så hon kan fortsätta att sprida glädje. Hur gör man då detta på ett bra sätt utan att få något tillbaka. Köpa skivan är det enklaste men då ger man inte så mycket pengar utan mest till de som tillverkar plastbitarna. Gå på konsert är lockande men då får man så mycket tillbaka att man igentligen inte ger något. Önskar att man kunde leta upp hennes bankkonto och bara kasta över en bunta pengar. Nåja IT samhället har gått framåt och vissa artister har paypal konto så vi får se vart det slutar.
18 november 2007
Grabbkväll
Vi började kvällen starkt med att komma försent. Fördrinks gänget som jag tillhörde hade bestämt sig för att komma i samlad tropp och mötte upp på annan plats innan själva festligheterna. Då vissa hade missat tiden och vi förfestade lite så slutade det med att vi kom, dead last.
Stämningen var god redan när vi anlände och mat tropperna var redan i god hast påväg att skapa sina kreaktioner. Vi tog oss i kragen och påbörjade tillredandet av en kanel och mynta mohito. Först följde vi receptet slaviskt och detta gick inte bara långsamt utan var väldigt frustrerande. Efter mycket om och men tog vi kommandot och tog fram den riktigt stora sopp/saft grytan och slog till på stort. Det slutade med att vi hade 5 liter mohito med 2 liter vit rom, en storslagen sammanblandning gjorde dock att det var inte bara drickbart utan väldigt smakrikt.
Kvällen fortsatte med en del goda historier om barndomen samt den konsert som några av deltagarna varit på kvällen innan. Sahara Hotnights var en riktigt stämmningshöjare och filmer från youtube fungerar även det, andra internet activiteter var att inviga en av
deltagarna i Facebook.
Förrätten bestod av salami, parmasan och feta ost, gröna och svarta oliver m.m. Till detta drack vi ett utsökt vitt vin från en vingård som anlades av en man med ful uppsyn och utstående hacka runt 1700-talet. Och druvorna hade stampat av hans storfotade döttrar.
KK faktorn var hög.
Småpratandet fortsatte och det var lika trevligt runt matbordet som inne i köket där det stod klart att med en gnutta bakfullhet och stor kreativitet skulle man kunna skapa något mycket gott.
Till varmrätten åt vi en kombination av klyftpotatis med lök, potatisgratäng, hårt kryddad köttfärs inlindad i bacon samt en färsk och härlig sallad. Till detta dracks ett vin med den högsta KK faktorn man kunde tänka sig, ett välbalancerat rödvin med rund och kraftig framtoning av druva.
Efterrätten var mycket god, hemma gjord chokladmoss med glass och sylt. Till detta dracks Lagavulin som också den fick en mycket inövad beskrivning som stärkte våra geografikunskaper.
Men kvällen var inte slut där. Vi gled snabbt vidare ner till esters som efter branden bytt lokaler till gamla kliv in. Mycket trevlig stämning även här. Till mitt stora förtret var det klassfest för
utgångsåret 81 och jag kände åtminstone igen 20-30% av alla närvarande. Mycket trevligt och man fick hälsa på en hel del som man dessvärre glömt namnet på.
En mycket trevlig kväll i tillbaka blickarnas tecken.
Stämningen var god redan när vi anlände och mat tropperna var redan i god hast påväg att skapa sina kreaktioner. Vi tog oss i kragen och påbörjade tillredandet av en kanel och mynta mohito. Först följde vi receptet slaviskt och detta gick inte bara långsamt utan var väldigt frustrerande. Efter mycket om och men tog vi kommandot och tog fram den riktigt stora sopp/saft grytan och slog till på stort. Det slutade med att vi hade 5 liter mohito med 2 liter vit rom, en storslagen sammanblandning gjorde dock att det var inte bara drickbart utan väldigt smakrikt.
Kvällen fortsatte med en del goda historier om barndomen samt den konsert som några av deltagarna varit på kvällen innan. Sahara Hotnights var en riktigt stämmningshöjare och filmer från youtube fungerar även det, andra internet activiteter var att inviga en av
deltagarna i Facebook.
Förrätten bestod av salami, parmasan och feta ost, gröna och svarta oliver m.m. Till detta drack vi ett utsökt vitt vin från en vingård som anlades av en man med ful uppsyn och utstående hacka runt 1700-talet. Och druvorna hade stampat av hans storfotade döttrar.
KK faktorn var hög.
Småpratandet fortsatte och det var lika trevligt runt matbordet som inne i köket där det stod klart att med en gnutta bakfullhet och stor kreativitet skulle man kunna skapa något mycket gott.
Till varmrätten åt vi en kombination av klyftpotatis med lök, potatisgratäng, hårt kryddad köttfärs inlindad i bacon samt en färsk och härlig sallad. Till detta dracks ett vin med den högsta KK faktorn man kunde tänka sig, ett välbalancerat rödvin med rund och kraftig framtoning av druva.
Efterrätten var mycket god, hemma gjord chokladmoss med glass och sylt. Till detta dracks Lagavulin som också den fick en mycket inövad beskrivning som stärkte våra geografikunskaper.
Men kvällen var inte slut där. Vi gled snabbt vidare ner till esters som efter branden bytt lokaler till gamla kliv in. Mycket trevlig stämning även här. Till mitt stora förtret var det klassfest för
utgångsåret 81 och jag kände åtminstone igen 20-30% av alla närvarande. Mycket trevligt och man fick hälsa på en hel del som man dessvärre glömt namnet på.
En mycket trevlig kväll i tillbaka blickarnas tecken.
16 november 2007
Masala kitchen
En bra start på helgen.
Idag besökte jag Masala kitchen som en av mina nära vänner tipsade mig om. En oas han besöker ofta och som han ville att jag skulle prova.
När jag kommer dit inser jag att stället är ganska omtyckt. Det svärmar med människor som kommer in tar sin takeaway och går igen. Lokalen är lite halvfull men många bord har små röda reserverat lappar på sig. Och som jag kunde tro var det fullbokat.
När jag stått där ett tag så fick jag frågan om jag väntade på något och jag svarade ett bord och de var vänliga nog att placera mig ena sidan på ett 6 personers bord. Vi delade alltså bordet med två damer som var mycket trevliga och tillmötesgående.
Min vän kom 5 minuter senare och vi beställde in 2 st Lassi. En mycket len och go mango yogurt dryck. Mums säger jag. Alldeles utmärkt för att sätta stämningen. Beställde även in varsin ramlösa till maten.
Det tog ett tag för mig att välja måltid då det fanns så många godbitar att välja på. Men det slutade med att jag beställde en Navratan korma samt Naan bröd.
Min förväntning var att jag skulle få in en salladstallrik med 9 olika grönsaker och möjligtvis någon god sås som jag kunde ha på riset. Men jag blev bra överaskad när de kommer in med en tallrik fylld till brädden med en god gryta med grönsaker i. Fungerade utmärkt till ris.
Idag besökte jag Masala kitchen som en av mina nära vänner tipsade mig om. En oas han besöker ofta och som han ville att jag skulle prova.
När jag kommer dit inser jag att stället är ganska omtyckt. Det svärmar med människor som kommer in tar sin takeaway och går igen. Lokalen är lite halvfull men många bord har små röda reserverat lappar på sig. Och som jag kunde tro var det fullbokat.
När jag stått där ett tag så fick jag frågan om jag väntade på något och jag svarade ett bord och de var vänliga nog att placera mig ena sidan på ett 6 personers bord. Vi delade alltså bordet med två damer som var mycket trevliga och tillmötesgående.
Min vän kom 5 minuter senare och vi beställde in 2 st Lassi. En mycket len och go mango yogurt dryck. Mums säger jag. Alldeles utmärkt för att sätta stämningen. Beställde även in varsin ramlösa till maten.
Det tog ett tag för mig att välja måltid då det fanns så många godbitar att välja på. Men det slutade med att jag beställde en Navratan korma samt Naan bröd.
Min förväntning var att jag skulle få in en salladstallrik med 9 olika grönsaker och möjligtvis någon god sås som jag kunde ha på riset. Men jag blev bra överaskad när de kommer in med en tallrik fylld till brädden med en god gryta med grönsaker i. Fungerade utmärkt till ris.
10 november 2007
Stardust
Vilken avslutning på en redan underbar dag.
England och stormhold samt muren dem i mellan. 7 prinsar, 3 häxor och en fallen stjärna.
Denna filmen är för de som gillar fanasy och tror på sann kärlek. Jag gick till biografen och hade helt fel bild om vad filmen skulle handla om och blev mycket positiv överaskad. Man blev inkastad i en historia om den lilla pojken som söker äventyr och hur han finner den.
Jag kunde inte önskat mig något annat som slut på denna dagen. Jag gick därifrån med lyckligt hjärta och när jag såg filmen önskade jag att den aldrig skulle ta slut.
Nej nu måste jag sluta för jag vill inte förstöra filmen för de som skall gå och se den. Nu skall jag hem och tappa upp ett varm bad och mysa ner mig med ett gott glas rött.
Sköt om er.
England och stormhold samt muren dem i mellan. 7 prinsar, 3 häxor och en fallen stjärna.
Denna filmen är för de som gillar fanasy och tror på sann kärlek. Jag gick till biografen och hade helt fel bild om vad filmen skulle handla om och blev mycket positiv överaskad. Man blev inkastad i en historia om den lilla pojken som söker äventyr och hur han finner den.
Jag kunde inte önskat mig något annat som slut på denna dagen. Jag gick därifrån med lyckligt hjärta och när jag såg filmen önskade jag att den aldrig skulle ta slut.
Nej nu måste jag sluta för jag vill inte förstöra filmen för de som skall gå och se den. Nu skall jag hem och tappa upp ett varm bad och mysa ner mig med ett gott glas rött.
Sköt om er.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
