En underbar kväll

Klockan var 22.00 och jag bestämde mig för att ta en liten promenad. Ibland undrar man själv varför man gör vissa saker och ibland undrar andra. Idag var jag helt hundra på varför jag gick ut även om det verkade lite konstigt i andras ögon.

Natten var ung och solen hade inte gått ner ännu. Visst är det underbart med sen våren eller tidig höst när man kan gå ute och det är lite små ruggit men inte kallt. Jag älskar när det är sådant väder och jag började min vandring i skymningen utlängs med ett stråk som jag gått så många gånger som barn och som jag mindes väl.

Mitt mål var att besöka en plats som jag säkert inte varit på under 10 år och som jag minns varm i mitt hjärta som en riktigt mysig plats. Det var mitt lilla gömnställe som barn, ligger inte allt för långt ifrån mitt barndomshem men tillräckligt för att jag skulle känna mig fri och kunna njuta av lugnet.

Fåglarna sjöng på vårens melodi och jag fick en sådan där härlig känsla i magen så det spritter till så att säga.

För att komma till min plats behöver man gå på ett antal stigar och det gäller att hålla tungan rätt i mun och välja rätt stig, och idag var inte riktigt min dag för att leta så jag hittade faktiskt inte dit. Men jag är inte olycklig för det.

Min stig ledde mig ut på en liten led som tog mig ner till golfbanan där jag stod länge och väl och spejade ut över nejderna. Det var så vackert så om jag bara hade kunnat hade jag målat en tavla. Jag skall försöka att beskriva. Då det var en golfbana var det gott om gräs, och jag stod i en sluttning ner från ett kalhygge och såg ner i dalen. Längs ner ligger det en vatten källa jag tror det är en bäck och i denna växer det några låga träd. Idag så låg det en låg dimma över bäcken som gjorde att det såg ut som träden stack upp ur ett täcke. Bakom ligger det en enkel skogsridå och ovanför var en underbart vacker himmel i regnbågens alla färger. Eller iaf i många olika toner av rött och blått.

Jag stod där säkert i 20 minuter och försökte fånga detta ögonblick på bild med min kamera. Har inte gått igenom bilderna ännu men jag är skeptisk till att det blir bra. Antingen har jag så bra mörker seende att jag ser mer än andra och någon som gått med mig kanske bara tyckt det vart bäckmörkt men kameran ville inte fånga den bilden jag beskrev ovan.

På ett sätt var det rätt skönt att gå själv och njuta av naturens ljud och bara vara och samla sina tankar och även finna några nya. Det slog mig efter ett tag att det hade varit underbart att dela detta ögonblick med någon. Är osäker om jag kommer hitta någon som njuter av en "sval" vår, eller höst natt. men vem vet den personen kanske finns.

Jag fortsatte min tur förbi stallet och njöt av de många sommar dofter som spred sig. Sommar, sol och koskit i hagen är en sak men visst är det trevligt med landet ibland. Tidigare i mitt liv har jag varit lite anti till att man kallar kungsbacka landet men nu när man börjar bli med åren så inser man att det är landet nära staden och då är det faktiskt helt okay.

Mitt mål här i livet är nog att bosätta mig i Kungsbacka när allt kommer omkring. Jag har alldeles för stor förkärlek till västkusten i sig och Kungsbacka specifikt för att inte längta hem när jag väl är här.

Nu när jag är tillbaka njuter jag ännu och det skall bli så skönt att lägga sig och sova. Inte för att jag är trött utan för att mina batterier är laddade. Det finns inget jag inte kan göra nu känns det som. Hoppas verkligen att om ni tar er tiden att läsa detta inlägget att ni då också tar er tiden att stanna upp och känna efter. Öppna fönstret, sticka ut nästan och njuta av sommaren som är påväg. Sköt om er.

Chip Chip!