Klockan var 22.00 och jag bestämde mig för att ta en liten promenad. Ibland undrar man själv varför man gör vissa saker och ibland undrar andra. Idag var jag helt hundra på varför jag gick ut även om det verkade lite konstigt i andras ögon.
Natten var ung och solen hade inte gått ner ännu. Visst är det underbart med sen våren eller tidig höst när man kan gå ute och det är lite små ruggit men inte kallt. Jag älskar när det är sådant väder och jag började min vandring i skymningen utlängs med ett stråk som jag gått så många gånger som barn och som jag mindes väl.
Mitt mål var att besöka en plats som jag säkert inte varit på under 10 år och som jag minns varm i mitt hjärta som en riktigt mysig plats. Det var mitt lilla gömnställe som barn, ligger inte allt för långt ifrån mitt barndomshem men tillräckligt för att jag skulle känna mig fri och kunna njuta av lugnet.
Fåglarna sjöng på vårens melodi och jag fick en sådan där härlig känsla i magen så det spritter till så att säga.
För att komma till min plats behöver man gå på ett antal stigar och det gäller att hålla tungan rätt i mun och välja rätt stig, och idag var inte riktigt min dag för att leta så jag hittade faktiskt inte dit. Men jag är inte olycklig för det.
Min stig ledde mig ut på en liten led som tog mig ner till golfbanan där jag stod länge och väl och spejade ut över nejderna. Det var så vackert så om jag bara hade kunnat hade jag målat en tavla. Jag skall försöka att beskriva. Då det var en golfbana var det gott om gräs, och jag stod i en sluttning ner från ett kalhygge och såg ner i dalen. Längs ner ligger det en vatten källa jag tror det är en bäck och i denna växer det några låga träd. Idag så låg det en låg dimma över bäcken som gjorde att det såg ut som träden stack upp ur ett täcke. Bakom ligger det en enkel skogsridå och ovanför var en underbart vacker himmel i regnbågens alla färger. Eller iaf i många olika toner av rött och blått.
Jag stod där säkert i 20 minuter och försökte fånga detta ögonblick på bild med min kamera. Har inte gått igenom bilderna ännu men jag är skeptisk till att det blir bra. Antingen har jag så bra mörker seende att jag ser mer än andra och någon som gått med mig kanske bara tyckt det vart bäckmörkt men kameran ville inte fånga den bilden jag beskrev ovan.
På ett sätt var det rätt skönt att gå själv och njuta av naturens ljud och bara vara och samla sina tankar och även finna några nya. Det slog mig efter ett tag att det hade varit underbart att dela detta ögonblick med någon. Är osäker om jag kommer hitta någon som njuter av en "sval" vår, eller höst natt. men vem vet den personen kanske finns.
Jag fortsatte min tur förbi stallet och njöt av de många sommar dofter som spred sig. Sommar, sol och koskit i hagen är en sak men visst är det trevligt med landet ibland. Tidigare i mitt liv har jag varit lite anti till att man kallar kungsbacka landet men nu när man börjar bli med åren så inser man att det är landet nära staden och då är det faktiskt helt okay.
Mitt mål här i livet är nog att bosätta mig i Kungsbacka när allt kommer omkring. Jag har alldeles för stor förkärlek till västkusten i sig och Kungsbacka specifikt för att inte längta hem när jag väl är här.
Nu när jag är tillbaka njuter jag ännu och det skall bli så skönt att lägga sig och sova. Inte för att jag är trött utan för att mina batterier är laddade. Det finns inget jag inte kan göra nu känns det som. Hoppas verkligen att om ni tar er tiden att läsa detta inlägget att ni då också tar er tiden att stanna upp och känna efter. Öppna fönstret, sticka ut nästan och njuta av sommaren som är påväg. Sköt om er.
Chip Chip!
3 maj 2008
15 februari 2008
Underjorden
Vissa saker måste man bara uppleva någon gång i livet.
Idag hade jag planerat att åka till Göteborg och besöka ett övergivet militärt bergrum. Detta visade sig snabbt vara något mycket mer intressant än vad det låter. För er som känner till "Darkness falls" från DAOC, och vet hur jag kände mig första gången jag såg detta magnifika bergrum. Så skulle ni mycket väl kunna tänka er in i hur jag kände mig idag. Jag spenderade otaliga timmar i DAOC i olika dungeons och trivdes som en fisk i vattnet och jag har haft massor av roliga upplevelser tillsammans med människor från hela europa i dessa. Tänk er att leva er in i dessa ljuva minnen men samtidigt veta att detta är verkligt. Det finns verkligen en plats som är minst lika häftig som det spel jag spelade när jag var yngre.
Vi gick ner längs med en mycket stor gång. Och det som var väldigt intressant var att det utomhus var runt 0 gradigt och inne i denna gång var det några plusgrader. Man skulle till och med säga att det var varmt. Det immade på glasögonen en bra stund så det var helt omöjligt att se vart man gick.
Vi kom fram till ett kors långt där nere där det hade samlats en massa vatten och de som varit där nere tidigare visste att man behövde en båt för att ta sig hela vägen dit vi skulle. Men vi visste inte exakt vilken riktning eller vilken gång som vi skulle in i så lite detektiv arbete var vi tvunga att genomgå. Vi lade fram plast så vi hade en arbetsyta och sedan började vi montera våran båt. En vanlig gummi båt för 2 vuxna som skulle passa mycket väl till pass för detta ändamål. När vi blåste upp det sista som var ringen runt båten så gick gummit runt ventilen sönder i en extremt hög smäll så det ekade i väggarna en bra stund efteråt.
Samtidigt som luften gick ur båten så gick luften lite ur våran glädje. Mycket tråkigt nederlag men vi rykte snabbt upp oss och bestämde oss för att åka vidare och se om vi inte kunde hitta någon annan.
Nästa anhalt blev en övergiven industri lokal, troligtvis ett gammalt värmeverk. Det såg ut som vissa gäng hade hållt till runt lokalen då det var ganska mycket klotter. Sedan var detta troligtvis en romatisk plats också för det var mycket ljus utplacerade på ett sådant vis att man kunde tro att folk hade gått dit för att äta en picnik med sina närmaste.
Planen var att ta sig in i byggnaden men efter vi rekat och gått runt byggnaden från olika håll och insett att de håligheter som folk tidigare hade tagit sig in i hade svetsats igen och den bro man brukade gå över hade polisen eller securitas satt upp ett staket för så vi kunde inte genomföra denna heller.
Nu började det bli lite idé torka men vi kom fram till att Eriksberg är en riktigt häftig plats och dockan är ganska känd. Det folk inte känner till är kanske hur mycket gångar som finns inne i betongen under dockan. Så vi åkte dit och gick ner längs inuti dockan och sedan in i en av gångarna som ledde vidare till en stål dörr och sedan in i ytterligare en gång. Denna gången var mycket smal och på ena sidan gick ett gigantiskt rör och på andra sidan gick en kabel gata. Vi följde gången tills vi kom fram till en elcentral som troligtvis låg någonstans på mitten av dockan och kan mycket väl ha använts för att driva de system som detta gigantiska byggnadsverk inhyste. När jag gick runt där och mös så fick jag ytterligare en sådan där intressant insikt. Om man hade breddat gången så kunde detta mycket väl gämföras med något gammalt hedeligt shoot em up spel som Half-life eller quake. Troligtvis har någon sett liknade gångar och efter apat.
Nu började kvällen leda mot sitt slut och en av oss begav sig hemåt men resten gick vidare för att ta en sista cache. Denna cache byggde på att man gick in i en tunnel som tågen går genom för att hitta en ledtråd till vart den slutgiltiga cachen låg. När vi väl smygit in bakom en industri lokal och ytterligare in i ett berg i en smal gång som ledde ner till något rum med stora sten pelare i mitten. Mycket underligt men man skulle kunna beskriva det som ett kvadratisk rum med 8 gångar som gick i ett "grid" mönster. Och längst med den ena gången gick två giganstiska rör och från dessa ledde det ner 14 mindre rör som troligtvis en gång varit kopplade till någon sorts utrustning.
Mycket spännade plats och när vi vid ett tillfälle såg hur någon (peter) kastade ut en nödfakla på golvet i mitten av en av gångarna så började jag leva mig in i platsen och fick en känsla av dejavu igen. Plötsligt kände jag att när som helst skulle en Antlion kunna attakera mig ifrån den gången. Dvs vi hade hittat en plats som var så identiskt till Half-Life 2 Episode 2, "The Pit" att jag nästan trodde jag var där.
Det jag har njutit av idag är att jag besökt platser som jag inte trodde existerade och upplevt saker som verkligen är unika och ytterst få människor tagit möjligheten att göra eller haft intresset av att göra. Jag är en geek och de har gjort att jag verkligen njutit av dessa upplevelser.
Jag ser verkligen fram emot vidare geocaching. Det har blivit mycket av detta in på det nya året och jag hoppas verkligen att det kommer fortsätta då det verkligen är intressant, roligt och oftast spännande.
Imorgon skall vi reklamera båten och eventuellt göra ett nytt försök. Så "stay tuned" *ler*
Chip Chip
Idag hade jag planerat att åka till Göteborg och besöka ett övergivet militärt bergrum. Detta visade sig snabbt vara något mycket mer intressant än vad det låter. För er som känner till "Darkness falls" från DAOC, och vet hur jag kände mig första gången jag såg detta magnifika bergrum. Så skulle ni mycket väl kunna tänka er in i hur jag kände mig idag. Jag spenderade otaliga timmar i DAOC i olika dungeons och trivdes som en fisk i vattnet och jag har haft massor av roliga upplevelser tillsammans med människor från hela europa i dessa. Tänk er att leva er in i dessa ljuva minnen men samtidigt veta att detta är verkligt. Det finns verkligen en plats som är minst lika häftig som det spel jag spelade när jag var yngre.
Vi gick ner längs med en mycket stor gång. Och det som var väldigt intressant var att det utomhus var runt 0 gradigt och inne i denna gång var det några plusgrader. Man skulle till och med säga att det var varmt. Det immade på glasögonen en bra stund så det var helt omöjligt att se vart man gick.
Vi kom fram till ett kors långt där nere där det hade samlats en massa vatten och de som varit där nere tidigare visste att man behövde en båt för att ta sig hela vägen dit vi skulle. Men vi visste inte exakt vilken riktning eller vilken gång som vi skulle in i så lite detektiv arbete var vi tvunga att genomgå. Vi lade fram plast så vi hade en arbetsyta och sedan började vi montera våran båt. En vanlig gummi båt för 2 vuxna som skulle passa mycket väl till pass för detta ändamål. När vi blåste upp det sista som var ringen runt båten så gick gummit runt ventilen sönder i en extremt hög smäll så det ekade i väggarna en bra stund efteråt.
Samtidigt som luften gick ur båten så gick luften lite ur våran glädje. Mycket tråkigt nederlag men vi rykte snabbt upp oss och bestämde oss för att åka vidare och se om vi inte kunde hitta någon annan.
Nästa anhalt blev en övergiven industri lokal, troligtvis ett gammalt värmeverk. Det såg ut som vissa gäng hade hållt till runt lokalen då det var ganska mycket klotter. Sedan var detta troligtvis en romatisk plats också för det var mycket ljus utplacerade på ett sådant vis att man kunde tro att folk hade gått dit för att äta en picnik med sina närmaste.
Planen var att ta sig in i byggnaden men efter vi rekat och gått runt byggnaden från olika håll och insett att de håligheter som folk tidigare hade tagit sig in i hade svetsats igen och den bro man brukade gå över hade polisen eller securitas satt upp ett staket för så vi kunde inte genomföra denna heller.
Nu började det bli lite idé torka men vi kom fram till att Eriksberg är en riktigt häftig plats och dockan är ganska känd. Det folk inte känner till är kanske hur mycket gångar som finns inne i betongen under dockan. Så vi åkte dit och gick ner längs inuti dockan och sedan in i en av gångarna som ledde vidare till en stål dörr och sedan in i ytterligare en gång. Denna gången var mycket smal och på ena sidan gick ett gigantiskt rör och på andra sidan gick en kabel gata. Vi följde gången tills vi kom fram till en elcentral som troligtvis låg någonstans på mitten av dockan och kan mycket väl ha använts för att driva de system som detta gigantiska byggnadsverk inhyste. När jag gick runt där och mös så fick jag ytterligare en sådan där intressant insikt. Om man hade breddat gången så kunde detta mycket väl gämföras med något gammalt hedeligt shoot em up spel som Half-life eller quake. Troligtvis har någon sett liknade gångar och efter apat.
Nu började kvällen leda mot sitt slut och en av oss begav sig hemåt men resten gick vidare för att ta en sista cache. Denna cache byggde på att man gick in i en tunnel som tågen går genom för att hitta en ledtråd till vart den slutgiltiga cachen låg. När vi väl smygit in bakom en industri lokal och ytterligare in i ett berg i en smal gång som ledde ner till något rum med stora sten pelare i mitten. Mycket underligt men man skulle kunna beskriva det som ett kvadratisk rum med 8 gångar som gick i ett "grid" mönster. Och längst med den ena gången gick två giganstiska rör och från dessa ledde det ner 14 mindre rör som troligtvis en gång varit kopplade till någon sorts utrustning.
Mycket spännade plats och när vi vid ett tillfälle såg hur någon (peter) kastade ut en nödfakla på golvet i mitten av en av gångarna så började jag leva mig in i platsen och fick en känsla av dejavu igen. Plötsligt kände jag att när som helst skulle en Antlion kunna attakera mig ifrån den gången. Dvs vi hade hittat en plats som var så identiskt till Half-Life 2 Episode 2, "The Pit" att jag nästan trodde jag var där.
Det jag har njutit av idag är att jag besökt platser som jag inte trodde existerade och upplevt saker som verkligen är unika och ytterst få människor tagit möjligheten att göra eller haft intresset av att göra. Jag är en geek och de har gjort att jag verkligen njutit av dessa upplevelser.
Jag ser verkligen fram emot vidare geocaching. Det har blivit mycket av detta in på det nya året och jag hoppas verkligen att det kommer fortsätta då det verkligen är intressant, roligt och oftast spännande.
Imorgon skall vi reklamera båten och eventuellt göra ett nytt försök. Så "stay tuned" *ler*
Chip Chip
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
