Vernissage med Carl-Oscar Karlsson

Så lite kan bli så mycket.
Spackel, tejp och lack kan bli konst.

Idag fick jag träffa Carl-Oscar som var mycket trevlig och talade gärna om sin konst. Själv är jag ingen konstkännare men jag vet ändå vad jag gillar och inte gillar. Denna upplevelse hade både positivt och negativt med sig.

Jag kom något tidigt och slog mig ner och drack en god dubbel expresso och såg mig omkring. De höll som bäst på att sätta ut kuben utanför. Jag slog ett öga på denna när jag var påväg därifrån och kände inte att den var riktigt något som passade mig.

Strax innanför dörren hängde en tavla med guld rutnät. I rutorna var vita med blandade inslag av guld och på sina ställen även röda inslag. Mycket skön att titta på och något jag inte skulle säga nej till att ha på en av mina väggar hemma. Bredvid den hängde en mycket ljus tavla, vit med rutor med lite mörkare ljusa inslag. Också denna mycket intressant. Och då det var 64 rutor i den och rutorna var långt ifrån varandra så hade jag svårt att se helheten.
Men den tilltalade mig för att jag enkelt kunde se det som varje ruta talade sitt egna språk och på så sätt fick man väldigt mycket att titta på. Tavlorna kommer hänga på gusto i en månad och jag behöver nog smälta den lite och sedan gå och titta igen om ett par dagar.

Ovan denna hängde enligt Carl-Oscar ett nytt experiment en tavla som var gjord genom att hälla lack över duken och sedan låta färger blandas ut på duken på valda platser. Den var mycket glansig och svår att tolka. Vissa mörkare inslag i denna tilltalade mig inte alls men överlag var det en intressant tavla.

Till vänster om denna hängde en mycket härlig svart tavla. Svart rutnät med inlag av vita kreaktioner i rutor. Jag tyckte att den hade lite för mycket vita inslag och hade gärna sätt den lite svartare. Det hade givit mig ett bättre budskap och en bättre känsla. Nu kändes det lite som att tavlan var haspigt gjord utan eftertanke. Jag delade inte den åtsikten med så många på plats.

Sist men inte minst hade vi en tavla som var blodröd med svart rutnät. Den var skön för att den stack ut så och utmanade ögat att söka sig till den. Men som vi kom fram till så skulle den vara mycket svår att placera i ett rum för att den helt enkelt skulle ta över varje vägg och allt runt omkring den skulle kännas avigt. Kändes som tavlan var så kraftfull att man hade behövt ett eget rum för den.

Jag måste verkligen tacka för en trevlig kväll och en skön upplevelse. Detta var mitt första vernissage så ta inte mina åsikter för seriöst.

Sedan kan jag sluta med något vi lärde oss på kvällen. Placera inte ömtålig konst för nära golvet om ni förväntar er att mycket folk kommer och småbarn är med. Föräldrarna hade mycket jobb i att hålla barnen från röra vid tavlan.